Inte bara Jesse Jackson drog fullt hus

av Björn Jacobsen

Det är tydligen inte bara bland oss projektledare för Ellen&allan som Fanny Ambjörnsson, socialantropolog och genusvetare, är väldigt populär. Jag är väldigt tacksam för att hon tackade ja till att komma och föreläsa för oss under onsdagskvällen, och mycket glad över att hon lockade så mycket folk – trots mycket hård konkurrens från människorättsaktivisten och före detta presidentkandidaten Jesse Jacksons besök i Lund. De 60 besökarna fyllde vår lokal till sista plats – och lite till.

De som kom sist fick tyvärr stå

Föreläsningen, med titeln ”Inte den sortens tjej – om genus, klass och känslor i gymnasieskolan”, var även höstens första fördjupningsträff för Ellen och allans samtalsledare. Temat är tänkt som en fördjupning av samtalsledar-utbildningens introduktion till genus och normkritik, och som sådan har jag inget att klaga på. Fanny Ambjörnsson fokuserade på hur klass påverkar norm- och genusskapande för tonårstjejer, och just fördjupningen gällande klass är jag extra tacksam för eftersom vi bara vidrört det området så här långt. Hon kom med många konkreta exempel från hennes doktorsavhandling ”I en klass för sig”, vilket också var väldigt tacksamt. Samtalsledarna verkade nöjda efteråt. Jag vet inte om det akademiska tilltalet passade alla, men det kan lika väl vara en ogrundad farhåga för mig – samtliga våra samtalsledare är trots allt studenter.

 Att föreläsningen var så populär gjorde den till en angenäm utmaning för oss arrangörer, och sett från lokalföreningens synvinkel finns det värdefulla lärdomar att dra. Den efterkloke kan till exempel påpeka att vi bättre kunnat ta till vara på möjligheten att nå ut med information om Rädda Barnen och lokalföreningen i Lund. Det kräver lite andra tankegångar och hänsynstaganden från tidigare föreläsningar, då uppslutningen inte varit lika bra. På så vis var vi inte helt förberedda, men jag tar tacksamt emot möjligheten för organisationen att kunna utvärdera och göra bättre nästa gång. Det är väldigt spännande att följa ett arrangemang när det växer i skala.

Av de 60 besökarna var en tiondel, 6 stycken, män. Det är ganska symtomatiskt sett till föreläsningens tema att det ser ut så. Något annat som är tämligen symtomatiskt är att gruppen män fick oproportionellt stort utrymme när Fanny Ambjörnsson öppnade upp för frågor och diskussion. Av nio ställda frågor stod männen för tre av dem; en proportion som är tredubbelt större än vår andel av deltagarna. Det går att hävda att nio är ett svagt underlag för mer allmänna slutsatser, men detta tillsammans med mina erfarenheter från många andra sammankomster säger mig att det här är tendensiöst. Jag anser personligen från att det här är en jämställdhetsproblematik – mångbottnad, men problematisk – men har ingen bättre lösning än att ta notis, och själv vara medveten om att inte ta för mycket utrymme. Det finns feministiska strategier för att öka utrymmet för kvinnor, men de kräver också ofta sitt sammanhang.

Annonser