Jag har lärt mig ett nytt uttryck idag: ”Ad acta”, att lägga till handlingarna. Detta tack vare att jag suttit klistrad framför Palmegruppens pressträff hela förmiddagen. För mig pekar allt på att den troliga mördaren glömdes bort i handlingarna för att han tycktes otrolig – svensk, vit, välbärgad och nog med kontakter för att få ett eget inslag på SVT. Uppmärksamheten riktades istället mot kurdiska invandrare och sedan mot en svensk missbrukare. Troligare gärningsmän.
Det är svindlande att tänka, såhär 34 år senare, att ett par månader in i utredningen kring Palmemordet så fanns alla de uppgifter tillgängliga som Palmegruppen idag använt för att peka ut Stig Engström. Istället lades uppslaget mot Stig alltså ad acta, främst eftersom Palmeutredningens förste spaningsledare Hans Holmér ville kunna fokusera på sitt huvudspår – det sedan havererade så kallade PKK-spåret mot det kurdiska arbetarpartiet – och därför mest ansåg att det ställde till besvär.
Sakliga argument övergavs till förmån för ”polisiär magkänsla”. Detta i en utredningen som snart växte sig enorm. PKK-spåret följdes av Christer Pettersson-rättegången som följdes av Sydafrikaspåret. Det dröjde 30 år innan Stigs uppslag fiskades upp ur handlingarna, då till följd av ett strategiskt beslut fattat när Krister Petersson tog över som utredare: Att utgå ifrån mordplatsen istället för att låsa fast sig vid olika teorier. Vittnesmål från mordnatten togs fram och värderades. Stig Engströms olika lögner kunde börja blottläggas.
Det går att rikta skarp kritik mot hur Hans Holmér såg till att det polisiära intresset för Stig Engström helt dog ut, samt även mot hur följande spaningsledare övergav utredningens grunder. Tack vare detta pekar det mesta på att vi aldrig säkert kommer få veta om Stig mördade Sveriges statsminister eller inte. Vi saknar teknisk bevisning såsom ett mordvapen samt ett tydligt motiv.
Utpekandet av Stig Engström sker samtidigt som proteströrelsen Black Lives Matter uppmärksammar till vilken grad vi värderas olika utifrån vilka vi är. Problemet är större än institutionaliserad rasism inom den amerikanska poliskåren. Att även det svenska samhället missgynnar de som ses stå längst ner på samhällsstegen råder det ingen tvekan om. Det är statistiskt säkerställt att våra förutsättningar skiljer sig åt beroende på faktorer såsom om vi är vita eller rasifierade, vår tro, vårt kön. När polisen följer sin magkänsla så kan vi även räkna med att detta kommer med i beräkningen. I fallet Palme kan det ha varit utslagsgivande för att en mördare undvek rättvisan.
Björn Jacobsen 