Att BBC nu uppmärksammar #Killmiddag i ett långt reportage är väldigt spännande. Initiativet i sig är beundransvärd i det att det får män att komma samman och lyfta frågor om jämställdhet, maskulinitet och våld tillsammans. Den spridning konceptet får är välförtjänt. Jag vill passa på att slå ett slag för betydelsen av separatistiska rum.
En anledning till detta är att jag själv har erfarenhet av att driva två projekt där liknande teman har lyfts. Båda riktade mot ungdomar och båda använder sig av separatistiska rum. Projektet allan är ett samtalsgruppsprojekt riktat till enbart killar (och drivs parallellt med systerprojektet Ellen). Projektet Under ytan organiserade temadagar för högstadieskolor och kombinerade separata samtalsgrupper med gemensam diskussion.
Så vad har separatistiska rum i dessa sammanhang för betydelse? I BCC:s artikel nämner deltagarna som intervjuas ledordet trygghet. Killmiddag startades som en reaktion på mäns sexuella trakasserier – för många män upplevs ett sådant samtal som skämmigt, personligt och känsligt. Betydelsen av trygga rum är stort för att det samtalet ska äga rum men även för hur samtalet förs. Att få mötas separatistiskt får många, unga som vuxna, att tillåta sig vara öppnare. Låta dem släppa på attityder och dela med sig av erfarenheter.
I samtalsgrupperna med ungdomar valde vi att hålla samtalen på en samhällelig nivå. Killmiddag går ofta mer personligt. Att få killar och män att samtala om skavande och skadande normer och beteenden är betydelsefullt, inte minst eftersom en konsekvens av maskuliniteten just är att göra oss slutna och hårda. Det är sällan bra för vår omgivning eller oss själva. Att kunna öppna upp kan kräva trygghet och trygghet kan byggas i det separatistiska killrummet.