Vad som föranleder det här blogginlägget är en liten påminnelse jag just fick mig till dels. Låg och läste en gammal trycksak från Lunds mångfaldsrunda, med anledning av en inspirationskonferens de håller om ett par veckor. Tjejjouren i Lund hade med en text om sin verksamhet, mest en notis. Det anmärkningsvärda är att de tog sig plats att nämna samarbetsprojektet Under ytan på det lilla utrymmet. Samtidigt är det klart vi inblandade har all anledning att vara stolta och lyfta fram vad vi gjorde; det är sjukt hur mycket vi lyckades uträtta utan givet format, utan budget, men med varandras glöd och kunskaper.
Fröet till Under ytan såddes när två andra ideella förbund, Tjejjouren och Tamam, fick frågan av en högstadieskola i Lund; kan inte ni anordna en temadag här på skolan? Jag bjöds in, i egenskap av projektledare för samtalsgruppsprojektet allan, delvis eftersom det kunde behövas ett projekt som riktade sig mot killar då tjejjouren är separatistisk, riktar sig till just tjejer. Nu bestod allan vid tillfället, hösten 2010, i princip bara av mig själv, så det var knappast så att den rekryteringen vägde upp speciellt mycket till antalet.
Nu kunde jag dock ta med mig någonting annat också, och det var det här med samtalsledning och värderingsövningar. Det är ju vad allan handlar om. Heldagen på skolan blev en värderingsdag, och sista mötet innan det gick av stapeln fick det namnet Under ytan. Vi pluggade metodmaterial och fick samman ett program. Vi rekryterade volontärer; det skulle behövas ganska många för att sysselsätta 100 elever under en dag.
Under ytan som projekt saknade alltså fast form och hierarki. Vi hade ett förtroende att förvalta och varandra att ta lärdom av. På det hela taget var projektet som ett gökägg, utan eget hemmabo. Första terminen blev en kreativ verkstad, beslut togs spontant med handuppräckning. När vi var färdiga hade vi lyckats utföra en i mina ögon jättebra värderingsdag. Skolan sände oss elevernas omdömen; ja, de var också väldigt nöjda.
Nu hade projektet ett namn och en profil; Under ytan, ett ideellt samarbetsprojekt som anordnar värderingsdagar. Så vi beslutade oss för att fortsätta. Det fanns fortfarande tillräckligt många av oss inblandade som ville driva det en andra termin, våren 2011. Vi tog kontakt med nya skolor, och hade snart kommit överens med en av dem.
Lund har ett rikt föreningsliv. Under ytan kontaktade alla de föreningar vi ansåg delade värdegrund med oss. Vi var duktiga på det här med samarbete och lyhördhet; vår åsikt var att Under ytan kunde fortsätta att ta fasta på det. Så vi satte upp planscher och bjöd in till möten – alla ideellt aktiva, oavsett förening, skulle ha möjlighet att engagera sig i vår värderingsdag. Gökägget skulle få sig en regnbågsfamilj. Sedan höll vi i en utbildningsdag, med inbjudna föreläsare (mig själv inbegripen). Vi gjorde på det hela taget väldigt mycket av den nollbudget vi hade till buds.
Under ytan kan inte kallas kärnverksamhet för någon av de inblandade organisationerna, men vi tillvaratog varandras styrkor, lärde oss massvis och kunde erbjuda ett väldigt bra projekt. När sommaren kom och situationen förändrades för många av oss mest engagerade, visade sig också svagheten i Under ytans lösa organisation. I ett sammanhang med fastare ramar, med en organisation att svara inför, hade projektet kanske klarat av det.
Nu föll det inte på någons bord att fortsätta förvalta det vi gjort, att se till möjliga ersättare, att dra igång det igen. Ägget föll ur boet, och blev inte någon fortsättning hösten 2011. Tyvärr.
Björn Jacobsen 