Ett incitament till ökad jämställdhet är ekonomiskt

Ökad jämställdhet mellan könen är en fråga om ekonomisk hållbarhet – den tesen förs glädjande nog fram av internationella organ som FN och IMF, Internationella valutafonden, som i dagarna släppte en rapport med just denna slutsats. Eftersom deras slutsats ligger i linje med min egen när jag skrev om könskvoterade bolagsstyrelser under mina studier i genusvetenskap, så tänkte jag använda just exemplet könskvoter för att synliggöra det sambandet.

Könskvotering ska, till att börja med, ses som en liten och sen länk av helheten. Sådant som särbeskattning, subventionerad förskola och jämställd föräldraförsäkring är reformer som inte bara ger större genomslag för fler kvinnor – detta slår IMF mycket riktigt fast i sin rapport. Det dessa reformer möjliggör – ett förhållandevis jämnt deltagande i arbetsmarknaden mellan könen – är även en förutsättning för att könskvotering ska fungera så bra som möjligt.

Många tänker nog på frånvaron av könskvoter som någonting neutralt. Det är det inte. Då hade vi inte sett den könsobalans på näringslivets ledande positioner som existerar idag. I EU är endast var fjärde ledamot i unionens börsnoterade bolag kvinna (2018). Det land som ligger närmast en jämn könsbalans, Frankrike med 44% kvinnor, har haft könskvoter sedan snart 10 år.

Min utgångspunkt är denna: Att talang är någonting som är ojämnt fördelat mellan individer men jämnt fördelat i en befolkning. Med andra ord är vi duktiga på olika saker men till exempel kön inte är en faktor för om du har en specifik talang eller inte. För att en obalans i representationen mellan könen, som den i EU, ska kunna uppstå får vi då anta en ”osynlig” könskvotering som favoriserar män. Denna kan stavas manliga nätverk eller manligt privilegium, men följden är att näringslivet inte förmår utnyttja den talang som återfinns inom gruppen kvinnor fullt ut. De går därmed miste om en resurs.

Det är därför vi inte ska förvånas av slutsatser likt den från IMF. Det går helt i linje med studier som utförts i exempelvis Norge, efter att de införde könskvoter, som också visade högre produktivitet i bolag som höjde andelen kvinnor.

Vi lever fortfarande med det berömda glastaket. Andelen kvinnor i näringslivet minskar ju högre upp i bolagens företagsstruktur vi tittar. Könskvoter tjänar som ett exempel på hur detta kan utmanas, men är inget vi ska stirra oss blinda på. Det är sant att insatser för jämställda bolagsstyrelser i första ledet enbart påverkar en liten grupp högutbildade kvinnor men i nästa led påverkas hur väl vårt näringsliv fungerar i sin helhet. En liten länk av helheten.

Det ekonomiska perspektivet och rättighetsperspektivet går hand i hand. Vi har rätt att inte förfördelas utifrån vårt kön, vår läggning eller vår härkomst. I takt med att vår ekonomier blir mer jämställda kan även fler av oss lyfta sig ur ekonomisk utsatthet och  beroende. Idag utmanas de landvinningar som gjorts av högerpopulister. Därför behöver vi påminna varandra om vilken skillnad de gjort och varför de är värda att försvara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s