Ny termin, nya duktiga samtalsledare

Det engagemang som ligger mig varmast om hjärtat idag är det som projektledare inom Rädda Barnen i Lund för projektet allan. Det är, tillsammans med systerprojektet Ellen, ett samtalsgruppsprojekt riktat mot 14-åriga ungdomar – mer kan du läsa här och här. Speciellt roligt i höst är att det har lossnat med rekryteringen av manliga samtalsledare, och att vi kunde dra viktiga erfarenheter kring det. I mitten av september höll vi höstterminens samtalsledarutbildning.

Det är den tredje utbildningshelgen jag är med om att organisera, och jag tycker det är noterbart hur duktiga och samordnade vi i projektledarteamet har blivit. Att hålla i en tre dagar lång utbildning är alltid arbetsamt, men att kunna göra det utan stress och missar gör det betydligt mer behagligt. Vi har fallit in i våra roller, vi känner tillit till varandra och fungerar därför bra som ett team. Vad jag lärt mig om mitt eget ledarskap – tack vare Magdalena Musiala – är att jag inledningsvis har ett ganska stort behov av att ha kontroll över vad som händer runt omkring mig, men att jag trivs bäst när jag har tilliten att släppa delar av det kontrollbehovet. Det stämmer väl överens med utbildningshelgens upplevelser.

Min insats som föreläsare för passet om genus och normkritik gick väldigt bra. Jag var väldigt nöjd med deltagarna, och enligt utvärderingarna var de nöjda med mig. Tröskeln till de här föreläsningarna är inte längre speciellt hög för mig – det var på temat genus och normkritik jag för första gången föreläste, hösten 2010, och sedan dess har jag haft förmånen att få förnyat förtroende ett par gånger. Den här gången fick jag en trevlig tankenöt att bita i bland utvärderingarnas kommentarer – hur kan en applicera det normkritiska perspektivet mer praktisk, i samtalsgrupper och annars? Det är något jag ämnar utforska.

Den största utmaningen som projektledare för allan ligger i rekryteringen av manliga volontärer. Inom Rädda Barnen i Lund, liksom inom många andra ideella organisationer, är kvinnor kraftigt överrepresenterade. Orsaken till att färre män söker sig till den typen av engagemang är flera, men resultatet är att ett projekt som riktar sig till killar blir svårare att driva. Som tur är har jag en fantastiskt engagerad lokalförening att ta hjälp av, och min allan-kollega Erika Lysén Kotti. Efter att jag blev invald i lokalföreningens styrelse i februari 2011 så påtalade jag problemet, och fick organisationen bakom mig. Under våren bildade vi ett arbetslag bland våra projektledare, och tog oss an rekryteringen av manliga volontärer mer metodiskt. Resultatet blev, förutom en större samordning, en annonskampanj (”Killar, kolla hit!”) och en enklare och bättre rekryteringsprocess för allan. Våra två duktiga ordföranden, Lisa Ekström och Karin Karlsson, är väl värda ett hedersomnämnande för sin processledning.

På utbildningen deltog sammanlagt tio samtalsledare, sex för Ellen och fyra för allan. Varje samtalsledarpar har nu varit ute på en högstadieskola i Lund för att rekrytera ungdomar. Ikväll får jag träffa dem igen på höstens första nätverksträff. Då kommer Fanny Ambjörnsson nedresande från Stockholm för att föreläsa för oss, och mycket tyder på att det kommer bli ett välbesökt arrangemang – att Fanny är omtyckt av fler än oss projektledare är glädjande men inte överraskande.